Lärare har kroknat en aning under läroplanens tyngd. Den har blivit en börda. Kanske blir den det då vi har anpassat oss till orden – att få en läroplan. Vi ser den kanske som ett uppdrag som verkligen tvingar oss lärare. Vi är rädda för att misslyckas och läser in alla ska och måsten utan att uppleva friheten att länka samman kursplaner med varandra, utveckla undervisningar och kliva in i uppdraget att bygga läroplan.
Om vi tittar i läroplanen och kursplanerna kan vi se att mycket av det som finns i den är sådant vi har gjort i skolan i alla tider. Om det är så att vi ser den som alldeles för ny och alldeles för långt ifrån oss kanske vi ska närma oss läroplanen med att med en härlig färgpenna gå igenom alla kursplaner och stryka över eller under det vi redan gör. För att själva lyfta oss in i styrdokumenten och skaffa större gemenskap med dem.
Vi ska heller inte bryta ned någonting i det som står – hellre omsätta och pröva, utveckla och sätta sprätt på orden – och kanske tillåta oss att misslyckas lite med undervisningar och inte vara rädda för att pröva nytt, ge luft åt yrkesutövandet för att komma åt kreativitet och utveckling i klassrummet. Vi ska också ge eleverna en större plats i medagerande och påverkan på det sker i klassrummet.
Vi kanske kan välja att inte se läroplanens som en pålagd börda – vi kanske kan se att det är vi som omsätter den, bygger den, aktiverar den och genomför den och det tillsammans med eleverna. Det passiva att få gör något med oss. Det är då vi finner luft i systemet som vi kan agera och börja göra. Då är vi aktörer. Som aktörer skapar vi undervisningar och genom dem utvecklar vi eleverna. Eleverna har också rätt att vara med och påverka, medverka och delta i samtal om innehåll, metoder och vägar att gå. Allt detta sker i klassrummet, mellan lärare och elever och någonting som kan kallas ett lärande objekt. Det är kring det vi ska samlas!
Det är så vi bygger läroplan! Hej Hopp!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Hur tvingande läraren upplever läroplanen är till stor del en individuell fråga. Om man i sitt förhållande till kursplanerna uppfattar sin uppgift så att allt måste hinnas med, är risken påtaglig att alla andra initiativ, liksom elevernas möjlighet att ”vara med och påverka, medverka och delta i samtal om innehåll, metoder och vägar att gå”, inte får något utrymme i undervisningen. Det måste därför ständigt understrykas vikten av att läroplanen måste förbli vägledande snarare än tvingande i skolarbetet. Det kan inte nog understrykas, att det också måste få finnas plats för det innovativa och experimentella lärandet, om pedagogiken och skolan skall kunna utvecklas. Det kan den göra om elever och lärare i den levande dialogens form tillsammans bygger meningsfull och användbar kunskap som kan utvecklas till ett livslångt lärande.
Hej hopp! Du är bra! Den här kommer på anslagstavlan i morgon…
Anne-Marie, läroplanen är inte vägledande, utan styrande. Läroplanen är viktig och i mångt och mycket bra. Men vi lärare måste också tala om hur det blir i verkligheten. Det som oroar mig är den väldiga mängden mål där det av naturliga skäl blir en gallring. Hur ser man till att inte det viktigaste gallras? Hur går det med elevernas rätt till inflytande om de inte vill jobba entreprenöriellt? Förstår alla att eleverna har rätt att arbeta ämnesövergripande, men ingen sådan skyldighet?
Helena. Läroplanen är styrande och är vårt styrdokument. Men jag hör så många lärare känna tyngd och inte möjlighet kring den. Som om den inte är möjlig att omsätta i sin helhet. Jag tror det är otroligt viktigt att lära sig den ordentligt, att inte stirra sig blind, ensidigt blind på varje kursplan utan förstå att det är möjligt att utveckla ämnesövergripande undervisningar. Så tänker jag.
Anne-Marie, om många lärare känner tyngd tycker jag att de förtjänar ett lyssnande öra. Vi har så länge jag har varit verksam haft styrdokument som varken styr lärare eller huvudmän. Det är något vi verkligen behöver göra upp med. Men ska vi lyckas med det måste styrdokumenten vara väl förankrade, genomtänkta och föremål för ständig revision.
Med all respekt för att ni är överens om att läroplanen är styrande så efterlyser jag för den fortsatta diskussionens skull en viss precisering.
För det första: vad lägger ni in i begreppet ”styrande” just i detta fall?
För det andra: för vilka är dessa styrande? lärarna och/eller eleverna?
För det tredje: hur uppfattas begreppet av lärare i allmänhet? och råder det bland lärare olika uppfattningar om hur detta ska uppfattas?
För det fjärde: vad förefaller oklart och vad är det som ”man behöver göra upp med”.
När jag läst er kommunikation (Anne-Marie och Helena) känner jag mig något osäker på om ni lägger samma värdering i begreppet ”styrande” eller om ni talar om olika saker. Exempel: Vilket förhållande har eleverna till läroplanen (ett visst inflytande i mån av tid eller inget alls) om man med styrande menar tvingande? Därför tycker jag det är viktigt att klara ut vad man lägger i begreppet ”styrande” om ni ursäktar.
Lycka till!