Läroplanens piska kunde vara en morot

Det oroar mig en aning. Att läroplan och kursplaner inte är något som lärare erövrar till sina. Det oroar mig en aning att lärare känner så stor press att de genast hoppar över innehållet i själva undervisningen och läser vad eleverna ska kunna i kunskapskraven. Det är ordet krav som lyser starkare än någonsin. Upplevelsen av krav är också stor.

Kunskapskraven relaterar till innehållet i kursplanerna. Och i kursplanerna står inget om hur undervisningen ska bedrivas. Hur den ska bedrivas berättas det om i den inledande delen av läroplanen. Där står det en hel del om hur. Det är inte heller vilka hur som helst. Det handlar om demokrati, elevens ansvar, elevens möjlighet att påverka. Just det som vi i läraryrket måste möta och arbeta med. Skapa mängder med nya undervisningar. Pröva våra vingar och utmana professionen. Förskjuta Jante åt sidan och låna hopp av en lärare som envist lyser och vill om vi själva inte orkar. Inte låta tongångarna gå i moll åt lärarens pedagogiska dursång. Vi måste dela, låna och utveckla ihop. Inte kura ihop oss i lärarrum och låta kraven växa sig större och större. Vi måste ge oss i lag med dokumenten, förklara vad vi gör med utgångspunkt ur uppdragen och våga göra nytt när gammalt inte längre fungerar.

Och skapa en morot i gemenskapen med styrdokumenten. Inte yttre krav och piska som hålls i egna händer. Läraryrket handlar om att vara där eleverna är. De behöver låna hopp av oss lärare, hopp om framtid, hopp om sin personliga utveckling oavsett var den tar sin början, låna kraft och glädje, meningsfullhet och … ja, när läraryrket får utvecklas i samma anda så blir lärare bra lärare. De tillåts vara det. Och naturligtvis stannar inte själva utvecklingen av där. Lyhörda lärare svarar upp mot elevernas behov och kan både frustrera dem med vilja och finnas där på en och samma gång. En stressad lärare och en lärare som inte längre tror på sig själv… det är en stor fara för det som sker i klassrummet och för elever att möta.

Vi låter alldeles för sällan våra röster berätta sakligt om det vi gör. Vi tror oss inte hörda och så tystnar vi i klagosång. Dessvärre. Låt oss börja med det faktiska. Det som äger rum var dag i klassrummet. Sätta ord på det som ingen annan vet. Det som sker i ett klassrum är som att titta i ett kaleidoskåp. Fångfacitterat. Låt oss berätta!

Vill du så skriv gärna här! Vad innehöll dina undervisningar idag. Så faktiskt kan det bli!

This entry was posted in Eleverna!, Föreläsningar jag ger, Styrdokumenten, Verkligheten. Bookmark the permalink.

3 Responses to Läroplanens piska kunde vara en morot

  1. Mia Åkerblom Eliasson says:

    I en åtta läser vi gemensamt ”Den utvalde”. Vi läser en bit i taget, stannar upp, diskuterar i smågrupper, skriver i bloggen och fortsätter kommenterandet/diskuterandet i bloggen. De senaste blogginläggen var så på djupet intresseväckande och kloka så jag tänkte att det vore en god idé att stanna upp. Dagens lektion inleddes med att alla fick rita sin, inre bild av samhället Enahanda. En elev i taget visade sin bild för klassen och beskrev vad den innehöll och motiverade sina val. Frågor togs upp och diskussionerna gick bitvis höga. Ibland stannade de nästan upp medan en ny tanke smälte in. I 90 minuter visade dessa 15-åringar ett engagemang och en vilja att förstå och göra sig förstådd som var magiskt. Därutöver en empatisk förmåga att bli berörd av.

  2. Pingback: Forskare skriver för lärare? « Tankar om forskningen i skolan

  3. Pingback: Historia: bästa uppgiftsgensvar är? « Välkommen till verkligheten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.