Jag vinkar med
mitt modershjärta från stentrappen.
Alla dessa barn som flyger ut.
Alla dessa känslor som stannar kvar.
Och ansiktet jag tittar in i lever sitt egna liv.
Jag ler och säger det man ska.
I mitt inre säger jag
FAR VÄL!
Inte farväl!
Jag vinkar med
mitt modershjärta från stentrappen.
Alla dessa barn som flyger ut.
Alla dessa känslor som stannar kvar.
Och ansiktet jag tittar in i lever sitt egna liv.
Jag ler och säger det man ska.
I mitt inre säger jag
FAR VÄL!
Inte farväl!
Jag har letat efter den här fantastiska dikten som jag läste då i april. Den fastnade liksom hos mig och jag vill så gärna läsa den för mina underbara sexor som lämnar skolan idag. Tack för dina ord!