Alla betygsättande lärare – läs detta elevinlägg högt – lyssna noga!

Det är Lovisa som skrivit inlägget. Följ henne på Twitter.


 

Att älska ett ämne och bli betygsatt

 

Betyg. Att sätta betyg betyder att någon blir betygsatt. Jag ogillar uttrycket. Eleven blir betygsatt dagligen – av läraren. Läraren blir betygsatt dagligen – av eleven. Vi betygsätter varandra men det som vi egentligen ska göra är att lära av varandra.Vi elever vet inte vad som sägs om oss i personalrummet, vilket betyg vi är, eller har, om vi har brister som lärarna vet om men som vi själva inte vet om. Vi vet ingenting. Vi vet det som lärarna väljer att berätta.Efter sex år i skolan fick jag mitt ämne. Tyska. Efter tre månader läste jag en barnbok. Min lärare lät mig leka med orden, hon tog sig tid och såg till att vi var med henne. Hon sa åt oss att strunta i grammatiken och istället leka med språket. Hon hade med sig nya böcker varje vecka, lät oss göra fel utan att säga ”det där är fel”, hon sa åt oss att ljuda ordet för att försöka förstå det och att den bestämda artikeln inte var det viktigaste. Hon fick oss att förstå språket. Hon nämnde sällan betyg – och hon ogillade prov. Prov enligt henne betydde att läraren själv inte kunde se det som hände i klassrummet. Varför tyska? Det vet jag inte. Kanske för att hon visade oss språket och fyllde klassrummet med material så att språket kom ännu närmare.
Jag behövde aldrig oroa mig för att bli betygsatt i grundskolan. Inte i tyska. Hon betygsatte det som pågick i klassrummet. Hon fick alla att lyckas – hon lyckades hålla sig till kursplanen men samtidigt gömma undan den. Hon gjorde lektionen och kursplanen till sin.

Jag slutade grundskolan – jag började i gymnasiet.

Jag tyckte om tyska, jag tycker fortfarande om tyska – bara inte lika mycket. Jag vill tycka om det lika mycket nu som förr. Språket har låst sig, lektionerna har låst sig. Vi leker inte med språket längre, vi gör inte språket till vårt eget längre. Vi gör det som någon säger åt oss att göra – för att det står i kursplanen.

Kursplaner, mallar, Läxor, uppsatser, prov, glosförhör, hemtentor, tester, individuella samtal, utvecklingsplaner, betyg. I slutändan är det betygen som räknas.

Jag ogillar tanken på att någon ska få betygsätta mina kunskaper, mitt intresse, mitt ämne – bara för att kursplanen säger det. Jag vet det jag kan. Jag har kunskaper som finns med på kursplanen, men jag har även kunskaper som inte finns med på kursplanen – men den räknas inte. För mig räknas den.

Helst av allt vill jag inte bli betygsatt alls. Jag vet det jag kan. Om man kan älska ett språk – då är det precis det som jag gör, och om några veckor kommer någon att få betygsätta det – i form av en bokstav.

This entry was posted in Läraryrket och lärarrollen. Bookmark the permalink.

4 Responses to Alla betygsättande lärare – läs detta elevinlägg högt – lyssna noga!

  1. anna-lena says:

    Så klokt, så sant. Jag har en idé om vad du som elev kan just nu i det ämne jag undervisar i, det som vi tillsammans utforskar. Många kunskaper visar du mig inte, för jag ställer inte de frågor som de hämtar upp de specifika förmågorna. När vi tillsammans utforskar ett ämne, så hjälps vi alla åt att förstå. När du ensam ska förklara på provet känner du dig otrygg i din ensamhet, du kan inte förklara så du själv förstår. Det måste jag sätta betyg på. När du i praktisk handling, tillsammans med någon, ska omsätta dina kunskaper och förmågor, då kommer du till insikt. Då är inte jag där med noteringshäftet. Nej, jag vill heller inte ha betyg! Jag vill hjälpa er ungdomar att hitta era intressen och glädjeämnen, som ni kan använda på er väg genom livet.

  2. Anne-Marie Körling says:

    Jag tror att betygsättningen förminskar storheten i elevens kunnande. En elev som lärt sig älska ett språk och genom en lärares lekfulla och nyfikna förhållningssätt, genom elevens egna intresse – så räcker betyget inte till för att rättvisa kunskaperna. Det är inte läraren som vet mer – det är lärandet som ska delas oavsett. Jag har många tankar om det här. Jag känner stor respekt för detta innehåll och jag är oerhört tacksam för den unga rösten som talar.

  3. Pingback: Ett helt språk och en bokstav till betyg | blovisas

  4. Pingback: För ungefär ett år sedan | blovisa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>