Karin Nygårds kände sig lite orolig för alla tyckares tyck och vi twitterpeppade henne att inte tänka på någon annan än henne själv och hennes eget skrivande och tyckande. Och ja …
vi behöver pepp för att lyfta upp och fram varandra, vi lärare. För om vi inte gör det med varandra hur ska vi peppa och lyfta elever. Så tack Kära Karin Nygårds för ditt inlägg idag. Jag blir glad, peppad och lyft av dina tankar. Du inleder så här:
Jag tänker att så har det varit i yrket. Det negativa. Det trista. Och skolans inre röster tystnar. Som om det vore fel att vara den som tror. Lärare ska verka för här och nu och för framtiden. Ibland måste vi agera ställföreträdande hopp för varandra – och för eleverna.
Men vad fint! Tack Anne-Marie! Jag såg inte det här förrän nu. <3 till dig!