Igår blev jag visad till platsen där Selma Lagerlöf skrev Nils Holgerssons underbara resa. Jag stod under balkongen och tittade upp. Det var som om bokstäverna flög runt mitt huvud, som om Akka for över litteraturhimlen, som om jag stod närmare källan och inför mitt inre kunde jag se Selma Lagerlöf sitta med sin författarpenna och grubbla på hur hon skulle skriva in sig i Sveriges elevers hjärtan, de som tampades med katekeserabblandet och inte förstod så mycket av det.
Jag stod där under balkongen och tänkte. Så nära jag står en bok!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
