Jag tog med mig skolkatalogen till en skolvaktmästare. Jag frågade hur många elevnamn han kunde. Han kunde så fantastiskt många. Då det gäller elevers namn och hur skolan säger dem, uttalar dem hör till de mänskliga rättigheterna och till barnkonventionen.
Då jag frågade vaktmästaren om hur många elever han visste något om, hade varit i kontakt med var antalet elever ännu större. Det här kom att betyda att jag kunde fördjupa samtalen om vad vaktmästaren såg och visste om elever. Och då ur ett positivt perspektiv. Jag kom att fundera över andra personalgrupper i skolan – hur ser de eleverna, hur många elevnamn kan de?
Vi borde inventera våra elevnamnskunskaper!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Åhhh en av mina ”käpphästar”. När vi pratar om elever är det oftast vi lärare som gör det men när vi gör det missar vi massor för just vaktmästaren,matsalspersonalen eller expeditionspersonalen kan massor och framförallt kan dom annat om våra elever. Kunskap som är så viktig och som skulle kunna göra att vi såg våra elever på ett helt annat sätt. Det viktiga är ju att alla barn/ungdomar blir sedda av vuxna, inte de vuxnas titel eller utbildning!
Namn är väldigt viktigt. Jag brukar lära mig så många jag kan, dvs minst de elever som finns på programmet. Gärna några till, det skadar aldrig. Vi är väldigt besvikna på vårt gymnasium då vi fått färre kollegor de senaste åren. Först försvann bambapersonalen som fick en privat arbetsgivare och nu i våras städpersonalen. Nu finns de inte längre med på vår APT och det är illa. Vaktmästarna har vi i alla fall kvar än så länge!