Jag besökte en skola i Johannesburg. Läraren var lärare i en kåkstad. Han hade 67 elever. Jag frågade hur han visste att hans elever lärde sig något.
– I can read my children, sa läraren.
Han berättade att han läste av elevernas ansikten. Om han såg en antydan till frågeveck i pannan eller oro i elevernas ögon så …
– Ja, vad gör du då… frågade jag.
– Då undervisar jag mer. Jag sätter fler ord på problemet, jag berättar på ett nytt sätt, jag översätter till flera liknelser och till flera språk. Jag berättar till de förstår. I can read my children.
– Spännande. I Sverige ger vi eleverna åtgärdsprogram om de inte förstår, svarade jag.