Förflyttningar och resor

Postat den 03/01/2010 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2009

Förflyttningar och resor? Jag har läst mig in i människors öden och besökt platser jag aldrig någonsin har befunnit mig i eller på. Det har varit en långsam resa och en resa rakt in i mig själv. Nu befolkas mitt inre av andra människoöden, en annan tid och platsen jag aldrig satt mina fötter på är grå, smutsig och fattig. Jag har kommit halvvägs i min resa. Nu har jag ingen återvändo – måste genomföra resan till den ändhållplats som skriver sidan 662. Vad som händer därefter återstår att se.

Anne-Marie,

som läser Steve Sem-Sandbergs bok De fattiga i Lodz. Författaren  belönades med De Nios stora pris för avancerad romakonst, präglad av intellektuell kringsyn, historisk närvarokänsla och inkännande människoskildring.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Källkritiken – omsorg och medvetenhet om att vara en källa
  2. Boken i mina händer
  3. Ur litteraturen till lärarens skrivande och lektionens tillblivelse
Det här inlägget postades i Litteratur och läsning och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Förflyttningar och resor

  1. thord wiman skriver:
    03/01/2010 kl. 10:28 f m

    Hejsan lilla vän…

    Ja… vad händer med en människa som så totalt via fantasins gestaltningskraft blir bortförd, införd och uppslukad av en berättelse från en annan tid, andra människor, annorlunda miljö och tankar, nästan en annan värld men ändå samma.
    Kan en inre imaginär upplevelseresa vara
    mer omvälvande, förändrande och mognande
    än en yttre?
    Kan det vara så?
    Kanske kan det vara så.

    Själv ska jag börja med Tom Hedlunds
    ”På diktens vägar genom Sverige”.
    Den litterära resan blir nog omtumlande, andkippande och förändrande – drömmande hoppas jag… vill så gärna bli en fullblodsdrömmare så här i decenniets första trevande, lite oförstående blinkande dagar (jag har inte bearbetat klart millennieskiftet ännu…).

    Ändå: jag är ändå (skenbart orimligt kanske) mera ensam i den yttre resan än i den inre.
    KansKe en typisK femtiotalisttanKe…
    KansKe borde den vara oroande.

    Hi hi… gillar din bild.
    Pust! Vilken sommarvärme.
    Bästa ”kommunikationssättet” måste vara två människor på en tandemcykel.
    (On a bicycle built for two… de
    tidiga skolårens PLÅGA på sånglektionerna. ”Daisy Bell” heter sången, numera riktigt rar!

    Sidan 662.
    Är du där?

    Sång Long

  2. Anne-Marie skriver:
    03/01/2010 kl. 10:32 f m

    Hej Thord, nej jag har läst halvvägs… men läsningen kräver mycket av mig. De blir en resa med två steg i taget och ett kliv tillbaka. Och tandem är något jag cyklade som liten… man slapp styra…. och man kunde trampa när man hade lust – det vill säga om man satt bakom någon… och det gjorde jag. Må gott, A-M

Kommentarer är stängda.