Det är viktigt att höra vad elever har för drömmar. Vad de tänker om sina framtidar. Vad de önskar studera vidare. Vad de har får mål. Jag fångade in 12 högstadieelever och frågade dem om deras drömmar, vad vill de bli:
– Kirurg, jag kämpar för att få bra betyg, jag ska gå naturvetenskaplig på gymnasium (pojke)
– Advokat! Det har jag velat bli sedan jag var liten så det är mitt mål. (Flicka)
– Något med data. Det vet jag bestämt. KTH blir det i framtiden. (pojke)
– Polis, mäklare eller pilot. Ska gå sam! (flicka)
– Jag vet inte fast jag undrar jämt. Det är en fråga jag alltid tänker på. Men jag tänker så här, jag ska få bra betyg detta året så att jag kan välja gymnasium och … ja, så är det. Jag tänker att jag ska få höga betyg detta året.
– Barnläkare. Jag tror man ska gå naturvetenskaplig linje då, vet du vilka intagningspoängen är?
Det är drömmar och ambitioner om dessa yrkesval. De här svaren gör något med mig. De här svaren kräver något av mig. Det är lätt att se en hel hoper unga människor med jargonger och gemensamt språk. Det är alldeles för lätt att se elever man behöver fostra. Svaren de ger på mina frågor handlar om att få studera. Lever skolan upp till elevernas drömmar, tar vi deras ord på allvar?
Jag skrattade när jag tänkte: Ja, eleven kommer en dag sätta kniven i mig! Jag får lov att sköta mig och mitt arbete! Ge allt det jag har, det skolan har till uppdrag att ge och verka för. Skolan är generös!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
