Det är en alldeles speciell dag för oss anhöriga, detta datum tar vi oss inte ledigt förbi. Den dag som skriver den 28 september stampar med sina högljudda minnen och efter tid lite mer stillsamma sådana. Och är dagen högblå och höstfärgerna större och starkare så görs minnet starkare. Det var en sådan vacker dag och allt var så lugnt och stilla. Vattnet inte upprört utan spegelblankt. Och himlen högre än någonsin.
Jag bär mitt minne och jag bär denna dag. Springer ut på en avenue och letar mig fram mellan husen mot bokmässan. Sorgebandet flyger bort och av under promenaden.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Vi uppmärksammade också Estoniakatastrofen igår och jag skickade en speciell hälsning till dig på min FB-wall. Skickade styrka och varma kramar. 🙂 Vi får aldrig glömma! Kramar från Charlotte Roos (fd Enström), mamma till Olivia Lamby i Byängsskolan för många år sedan…