Jag blir sorgsen då jag läser i DN. Om hur man söker styra med lärarlöner. Om skolresultaten är dåliga så ska lönen bli därefter. Vilka signaler ger detta till omvärlden? Vilka föräldrar tänker att jag kan sätta mitt barn i denna skola? Vilken lärare vågar ge sig hän och utmana sin profession i en skola som blivit så särskild de övriga?
Jag tänker också att resultaten kan vara vändande, att hårt arbetande lärare med pedagogiska grepp vänder en nedåtgående trend men att detta arbete är metodiskt och att det tar sin tid. Jag räds egentligen stapeldiagramsläsande vilka distanserat sig från verkligheten genom att göra lärare och elever till små prickar som går att jämföra med andra små prickar.
Jag räds stressen över läraren. Jag räds stressen över att bli bättre i förhållande till andra skolor. Jag räds den stressen. Och barnen som är där de är. Jag räds den känsla lärare får av misslyckanden. Inte av det motsatta.
Jag önskar alla lärare medvetenhet om sitt värde i guld och att eleverna får uppleva att deras skolgång är viktig och långsiktig, kantad av väl genomtänkta förändringar och med en daglig känsla av tillhörighet och respekt. Ja, skola med andra ord.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag tycker att du har så rätt i det du skriver. Strävar vi efter att ha en fantastisk skola så bör vi lyfta våra lärare och ge dem den känsla av att vara guld värda som du nämner. Är det lärare gör så obetydligt att det kan reduceras till något som ska behandlas med ren småaktighet? Där man istället för ta reda och ta tag i de verkliga orsakerna till låga resultat pekar ut syndabockar som ska straffas? Jag är en lärar-to-be och även fast jag blir ganska nedslagen av alla dessa ”nödåtgärder” som vidtas så finns min låga kvar och så länge jag har något att ge kommer den fortsätta brinna:-)Ha en fin helg!