Det är undervisningen som ska ta tid, få tid och hur läraren undervisar ska vara fokus i de pedagogiska diskussionerna. Genom dessa kan lärarna komma till sin rätt, få uttrycka sina frågor och vidareutveckla undervisningarna genom att dela och samtala om det lärare gör. Men mycket av lärarens tid går åt till annat. Och frågan är om det andra är tillräckligt angeläget att samlas kring.
Och självklart ska lärare ha en bärbar dator som gör att all rapportering, alla mejl, alla meddelanden kan läsas utan att man som lärare behöver stå och be en annan kollega att skynda sig på så att man får möjlighet att göra sitt arbete. Den stressen är så stor, så stor. För att inte tala om papperstrasslet i kopiatorn.
När jag läser Mikael Dambergs tankar om nationell IT-strategi tänker jag också på hur det skulle vara om det fanns en strategi kring organisation kring hur en skola kan verka idag. Det är mycket som brister i organisation. Mycket av det som sker och äger rum kring och med lärare handlar om att vara på möten som inte är så innehållsrika och att skapa hjul som borde ha funnits där från början.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Håller med dig precis. Jag tror inre att det finns så många yrken förmån diskuterar hur en blankett ska se ut. Lektion.se är ofta en välsignelse, men betraktas som oseriöst av andra. Det är trist.