Min son lånar böcker

Han grabbar böcker i bokhyllan. Jag fångar in den bunt av böcker han tar. Fotograferar titlarna. Jag tror på läsningen. Jag tror på luftutrymmet som kan finnas mellan läsaren och författarens text. Jag tror på ensamheten med boken, den totalt upplösta ensamheten, och jag tror på alfabetet, meningarna och det korta stycket som plötsligt ramar in de känslorna man inte kunde sätta ord på. Jag tror på självklarheten i de enkla ordens rytm och de längre ordens stakande förklaringar. Jag tror på boktitelns signaler in i äventyret. Jag tror på sonens läsande. Jag tror på boken.