Ljudet av det lilla barnet och en urtidsförmåga

Jag hör från farstun. Det höga ljudet av en barnröst. Barnet säger: Jag vill. Jag kan. Och jag hör en stämma ta sig igenom det mesta av ljudbarriärer. Det är meningen. Ett litet barns röst är meningen att vi ska kunna lokalisera. Och det ganska fort och ganska så omedvetet. Jag hör inte rösterna av de vuxna. Jag hör bara barnet. Jag tror mina öron har ärvt en urtidsförmåga.

This entry was posted in Skriver om ditt och datt. Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.