Jag läser DN gratulerar Bengt Winblad. Bengt Winblad är en av världens ledande forskare kring Alzheimers sjukdom. Jag läser om vägen till yrket och kunskapen. Om lagsporterna:
”Det är en fördel att ha varit med i lagsporter. Det handlar om att bygga upp framgångsrika lag och coacha på rätt sätt för att nå framgångar.”
Jag läser också om de dåliga studentbetygen. Att idrotten var viktigare än skolarbetet. Bengt Winblads betyg var inte tillräckliga för studier till läkare.
Jag tänker att det här måste vi lyfta fram. I den mål- och resultatstyrda skolan måste vi ge exempel på att det går. Jag vet fler unga som knappt klarat sin grundskola men som hämtat upp sina kunskaper via nätet och tagit sig vidare i studier. Ofta har det varit då de mött arbetslivet och vad de ser av andra arbetande människor. Därför är det nog av vikt att de som inte lyckats i skolan famnas av mängder av människors berättelser om hur de gjorde, hur vägarna öppnades och hur studieintresset tog fart. De oanade vägarna – de som inte är kända för den som sitter i skolbänken idag. De som tänker att livet går åt helvete för att betyget i geografi haltar och alla andra betyg också.
Finns det några drömmar vi kan lyssna in? Några vägar vi kan visa på? Några oanade möjligheter som vi inte känner till? Något hoppfullt? Eller är dessa vägar för få idag? Var kan unga människor få och återfå hopp?
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag blev så glad när jag läste ditt inlägg, Anne-Marie. Många vägar, en vuxenvärld som lyssnar – inte bara trumpetar i megafon. Ja!
Pingback: En skola för varje individ | #Skolvåren