Orden jag fick och hur illa de passade i ett annat sammanhang

Mitt hundintresse tog mig till biblioteket. Mitt hundintresse tog mig till rubrikerna om hundar. Mitt hundintresse hade ingen humor. Mitt hundintresse var på fullt allvar. En hund skulle jag ha. Jag var tio år.

Jag var också tio år då jag bytte skola. I min gamla skola var fröken van vid mina hundord och mitt intresse. Min nya fröken visste inget om det. Då jag satt vid skolbänken i min nya klass frågade min fröken om det fanns några vårtecken vi upptäckt. Och jag räckte upp handen. Mitt intresse hade fått mig att läsa en artikel i en tidning om de tidiga vårtecknen. För någon dag sedan hittade jag en liknande rubrik och artikel i tidningen Metro. Jag log. Brett. Innerligt. Om detta vet jag en hel del:

Körling fotograferar ur Metro den 14 mars 2013

Det här inlägget postades i Värdegrunden, Verkligheten. Bokmärk permalänken.