Då en läsare som tidigare inte läst böcker börjar läsa måste omvärlden tänka och besinna sig. En läsare är född. Hur ska vi värna läsaren?
Jag tror inte på den stora vägen till hela världslitteraturen. Jag tror på allas relation till boken. Vägen till annan litteratur går genom den första läsupplevelsen. Fröet till all läsning ligger därmed hos oss andra läsare. Vår förmåga att dela med oss. Vår förmåga att ge texternas horisont: Detta finns också att läsa. Men inte genom att säga – Nu när du läst den här tycker jag du ska läsa den här. Inte genom att köpa hem en trave böcker för att vi så gärna vill att läsaren ska läsa.
Jag minns ett föräldrasamtal jag hade för länge sedan. Barnet hade börjat läsa. Undervisningen jag bedrivit handlade om att bli läsande och få uppleva läsningen såväl för egen privat del och för det kollektiva lärandets glädje tillsammans med klasskamrater. Föräldern hade i ren och skär iver gått iväg till bokhandeln och köpt hem en trave läsvänliga böcker lämpade för en läsande ung människa. Men nej … allt hade blivit fel därhemma. Böckerna lades i en prydlig hög som sedan inte lästes utan låg där och påminde alla om att läsaren inte ville.
Ingen läser för att någon annan vill att man ska läsa. Jag läser inte av den anledningen. Jag läser för att jag vet att jag kan få svar på något jag vill ha svar på. Jag läser för att jag vet att böckerna ger mig svar. Jag läser för att jag vill. Ingen boktrave i världen skulle få mig att läsa. För att blidka och göra någon annan glad. Det är mitt eget inre tak som ska höjas, min egen inre drivkraft som ska ge mig läslust och mina egna hemligheter jag får dela med någon annan, antingen i boken eller med författaren.
Jag tror på tredje part. Den där vi börjar tala om innehållet i böckerna och på så sätt för in litteraturen i diskussionerna. Ja, som Georg Orwell skrev i 1984 och storebror ser dig, ungefär så. Jag tror också på läsarnas förmåga att ge av sin läsförmåga, ge andra böcker via utdrag och högläsning, ge inblickar i andra texter för att lära sig skriva, ge inblickar i böcker vars textrader vi grubblar kollektivt på. Jag tror på den ständigt upplyfta texten och samtalet om den. Jag tror på mångfalden att leta rätt på en bok, att böckerna ska finnas i lagom stora mängder i klassrummen och där läraren dagligen berör böckerna innehåll med sin högläsande stämma. Jag tror på omgivningens egna nyfikenhet kring boken, det egna synliga läsandet och den mycket generösa hållningen att ge litteratur i rummet.
Då ger vi boken tillbaka till eleven. Jag tror också att vi ska tillåta omläsning. Inte bara en gång utan många gånger. Vi måste helt enkelt tala om böcker, tala ur böcker och tala genom böcker. Vi får absolut inte förstöra läsarens relation till den första boken. Inga uppdrag kring den. Bara själva mötet med läsaren och boken! Se till läsaren!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
