Jag tror envist på att det vi gör påverkar. Jag tror på läraren som sitter i skolans publika delar och läser en bok. Jag tror på läraren som under en rast läser in sig i boken. Ja, jag vet, det finns ingen tid. Men jag tror ändå på att läsaren i skolan är en modell för blivande läsare i skolan. Jag tror på det vi synliggör. Jag tror inte på orden – du måste läsa – i en skolvärld eller omvärld där ingen läsare syns och där ingen läsning äger rum. Jag tror på boktraven på lärarens bord. Jag tror på böckerna i rektorns rum. Jag tror på närvaron av böckerna.
Igår satt en lärarkandidat i skolvimlet och läste en bok. Jag frågade lärarkandidaten om det. Lärarkandidaten berättade att lärarkandidaten läste för att synliggöra att han var läsande och inte nog med det; han läste ur den bok han senare skulle högläsa för eleverna. Genom att han läste och att jag frågade kom vi att diskutera texten i boken. Så fungerar böcker och publikt läsande. Det finns något innehållsmässigt att tala om. Det vi gör påverkar innehållet.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag tror som du. Om vi synliggör läsandet så läser eleverna. Jag skulle aldrig ta in en bok i mitt klassrum som jag inte har läst själv innan. Hur möter jag då upp tankar och funderingar?
Under hösten startade jag bokcirklar på skolan. Eleverna var med och röstade fram vad som skulle läsas. Vi satte datum för boksamtal och reflektion. Helt otrolig uppslutning! Nu är det bara ett boksamtal kvar och eleverna efterfrågar fler. Så nu blir det 7 böcker till under våren:)
Idag fick jag ett gäng elever från 1-9 som ville läsa med mig. Lite vemodigt att det var min sista dag men tack för all feedback!
Mvh! Den publikt läsande.