Diagnoser runt ett middagsbord – Mina sära, kära vänner!

Då vi har gäster välkomnar vi dem. Vi har ett dukat bord med mat och kring den ska vi samlas. Då vi lagar maten tar vi ofta hänsyn. Nötallergikern får inga nötter nedpetade i maten eller i efterrätten. Den som är glutenallergiker får mat utan gluten. En annan tycker inte om ärtor. Och vi låter gästen som inte kan äta ärtor finnas kvar vid bordet. Trots att vi bjuder på ärtor. Den som är allergiker får lov att vara allergiker. Vi gör inte väsen av det utan är glada att vi kan förbereda vår måltid så att vi inte skapar allergiska reaktioner eller ordnar så att gästen får sitta vid ett annat bord med en annan specialdiet och med personer som tar särskild hänsyn till nötallergierna, ja, pratar bara om nötterna och inte om det som går att äta. Så gör vi inte på en middag. Vi skapar möjlighet för gästerna att vara tillsammans, sitta ihop och äta det som går att äta. För min rullstolsförande vän flyttar jag bort en stol så att rullstolen får plats. Allt för att vi ska vara ihop.

Den där specialefterrätten som inte innehåller nötter väcker ingen annan uppmärksamhet än att den ser god ut. Den som pillar bort ärtorna mot matkanten… inte för vi väsen för det. Och jag själv då som lagar mat för att alla ska få samlas kring bordet. Jag vet vad jag ska göra för jag vet något om varje gäst. Ett vet jag: Inte säger jag till mina gäster att de får gå till någon annan för att äta. Det säger jag inte!

Jag tänkte så då jag tänkte undervisning i skolan.