I fråga bibliotekarien, dagens DN, berättar en frågeställare om biblioteket som en slags ”gullig” plats och företeelse och hemligheten bakom en sådan kommentar.
Bibliotekarien svarar att vi ofta har barndomsminnen av bibliotek och erfarenheterna är hämtade ur vår barndom.
Aha, nostagli med andra ord. Mitt barndomsbibliotek var inte gulligt. Det var en hel värld. Och i den var vuxna respektfulla och demokratiska. De såg en läsare i mig. Det gjorde att jag läste.
Jag tänker att vi kan alltid besöka biblioteket och uppleva hur det är att bli bemötta demokratiskt och att själva rummet är fyllt med världar. Att själva biblioteket är för alla.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
