Svaret kan vara spikskor

Körling fotograferar 2010

Riktningar ja! Jag har en coach  jag samtalar med. För att utveckla mina pedagogiska tankar. Jag går ofta min egen väg med mina kursplaner, läroplan och barnkonvention i händerna. Jag hörde mig själv säga – att ibland är de grässtrån jag skapar väg ibland mjuka och böjer sig lätt för mina steg, ibland är de grässtrån jag går fram över vassa och hårda so spikar, förklädda till pedagogiska möjligheter men redan vid ett första steg så visar det sig att det inte var riktigt så. Det är ensamt att ibland gå där ingen har gått eller ingen vill gå, det är ensamt att ha visioner, det är ensamt att klä den prövande utveckling i handlingens kläder. Ibland ger jag upp. Då sätter jag mig vid dikesrenen och tuggar på ett mjölksyrastint grässtrå. Så ungefär sa jag. På vägen hem tänkte jag:

Det är så lätt att gå tillbaka den väg man kommit ifrån. Ibland bör man också göra det. Men redan första steget tillbaka ger mig kraft att vända om och fortsätta. Man får träna sina fötter, längre fram kan de få möta mjukare underlag igen. I värsta fall får jag väl köpa spikskor!

Anne-Marie

This entry was posted in Barns rättigheter and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.