Horisonten

Havet och himlen möts. Horisonten långt, långt därborta. Jag ser så långt jag om möjligt kan se. Och över havet går min blick. Mot himlen likaså. En mycket svag gräns kan anas mellan hav och himmel. Jag speglar det mot mitt inre. Så långt som jag kan se lika förunderligt långt in kan jag ana mig själv.

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Horisonten

  1. Milsvid blick ut
    milsvid blick in

Kommentarer är stängda.