Horisonten

Havet och himlen möts. Horisonten långt, långt därborta. Jag ser så långt jag om möjligt kan se. Och över havet går min blick. Mot himlen likaså. En mycket svag gräns kan anas mellan hav och himmel. Jag speglar det mot mitt inre. Så långt som jag kan se lika förunderligt långt in kan jag ana mig själv.

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.

1 svar på Horisonten

  1. Milsvid blick ut
    milsvid blick in

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.