Ett lärande identitetsbygge

Körling fotograferar 2012

Att kunna något påverkar självkänslan. Då ett barn säger: Jag kan själv. Det där om att vara kunnig. Kunna knyta skosnören. Kunna simma. Kunna skära bröd. Kunna smöra själv. Kunna. Så stärkande. Så livsbejakande. Att kunna gå uppför 384 trappsteg är en seger fjärde gången där den första var ett helvete. Att kunna.

Vi kan utveckla ett positivt bejakande av lärande genom att benämna att vi ser det. Ofta gör vi det motsatta. Det vi ser allra först är det eleven inte kan och det berättar vi om. Vi borde ägna mycket mer tid och större omsorg om det eleven kan.

Jag har skrivit om detta i Kiwimetoden, 2006, Vägen till skriftliga omdömen, 2009 och i Nu ler Vygotskij, 2012.

This entry was posted in Formativ bedömning. Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.