Funderingar kring ”höga förväntningar”

Körling fotograferar 2012

Ofta talar vi om höga förväntningar. Att vi ska ha det och att vi ska se till att eleverna får känna att vi ställer höga förväntningar på dem. Men vad är det vi menar med det? Och varför tänker vi inte ur ett elevperspektiv? Eleverna har ofta förväntningar på oss lärare, på lektionen men de formulerar dem sällan. Jo, vi kan få höra att lektionen var tråkig och det visar att förväntningarna var högre ställda. Men vad är förväntningar?

Vad är förväntningar?

Förvänta betyder att något går att ”betrakta såsom sannolik(aste) kommande utveckling”.

Förväntan är alltså något möjligt. Något som kan inträffa. Det låter hoppfullt. Det är som om förväntan finns i Lev Vygotskijs utvecklingszon, den proximala, där det är möjligt att infria dem. Om man hyser förväntan så hoppas man på viss utveckling. Då man är förväntansfull så är man ofta nyfiken och lite ivrig, om man sitter i en bänk och väntar in en spännande film eller ett teaterstycke, en artist så är man förväntansfull. Man är helt enkelt full av förväntan.

Det handlar om att få något och att växa genom det man får. Om jag har höga förväntningar på den författare jag läser betyder det också att jag har kunskap om författaren, jag vet något som gör att jag kan förvänta mig något.

Man kan också ha överdrivna förväntningar: den att man förväntar sig att eleverna ska jubla över lektionen man hittat på, att de ska resa sig i sina bänkar och ropa ”En gång till! En gång till! Men tanken kittlar mig. Tänk om vi kunde ge dem detta så att eleverna inte förväntade sig mindre än att bli riktigt omruskade, medkännande, livskänslopåverkade och begära mer av lektionerna. Att de hade höga förväntningar på läraren.

Vi talar ofta om det motsatta. Att vi ska ha höga förväntningar på eleverna. Då vi har det måste vi förstå att de måste bli individuella, för var och en av eleverna, så att vi kan leva upp till ordens betydelse:

”betrakta såsom sannolik(aste) kommande utveckling”

och ge den kommande utveckling den näring som krävs. Höga behöver vi kanske inte ha. Hög anger riktningen uppåt. Jag vet inte om detta ord behövs om vi säger förväntningar? Hursomhelst. Förväntningarna måste hela tiden vara ömsesidiga.

I ordboken samsas ordet förväntning, förvänta, förväntansfull med orden förvärra, förringa och förvägra. Den omvägen ska vi inte ta.

 

This entry was posted in Ordförrådet, Pedagogiska samtal. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *