Lilla du

Ibland tänker jag på lilla du

du som blickar upp mot vuxenvärlden

ser gåtfullt mot himlen

lyfter en sten och gör den till en leksak

Lilla du tänker jag

må jag vara ansiktet som gör att du blir till

en spegel som du får syn på dig själv i.

Mitt uppdrag är så svårt, så svårt.

Och ändå.

Himlen är lika förunderlig för mig som för dig.

Lilla du

Och stenen …

må den förbli en leksak.

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.