Hej Anne-Marie!
I dag berättade jag mycket om dig för föräldrarna:). Jag började med att berätta om idén med klassrumsmöbleringen och varför vi inte har fasta platser. Då berättade jag om dig och att du stöttar mig i det arbetet och hur man ska tänka när man genomför det. Att varje dag påminna och fråga saker som: ”Sitt där du lär dig bäst”, ”Har du samarbetat med någon idag?”, Lärde du dig något av det samarbetet?” osv. De lyssnade intresserat och flera sa spontant kommentarer som ”men vad kreativt” ”det är ju som man gör i riktiga livet” ”vad bra att de får träna på det”.
Sedan läste jag upp ditt brev och det blev en bra diskussion om läsläxor, högläsning och att allt egentligen handlar om demokrati. Vi läste elevernas ”ta-en-mening-ur-din-bok”, för de sitter ju uppe på väggen och jag visade lite kort hur man kan ta en mening och utveckla den och på sätt jobba språkutvecklande.
Jag pratade mycket om hur jag försöker lyfta och synligöra lärandet, genom att alltid utvärdera dagen eller lektionen. Jag visade även dem hur de kunde lyfta skolans lärande hemma och jag gav förslag på frågor de kunde ställa. Eftersom jag och klassen precis har startat en blogg har jag gjort en sida där de frågorna finns:). http://krutbloggen.moobis.se/
Mina tankar:
Lärarens ord om sitt föräldramöte. Jag skulle ha velat sitta där och lyssna till läraren. Det är läraren som gör det, leder det, väljer diskussionerna, visar vad som sker i skolan och lyfter de lärande frågorna. Själva coachningen sker via mail och telefon. Avstånden mellan oss är fysiskt stort, pedagogiskt nära.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
