Jag läser trots allt!

Hur läser vi böcker eller hur läser vi dem inte? Jag läser i DN Boklördag om ”Håller jag på att förvandlas till en dålig läsare? av Magnus Västerbro, 12 oktober 2013.

Jag tänker utifrån den artikeln:

Boken kan upplevas som ett förbund. Det är du (boken) och jag (läsaren). Boken går därmed inte att avvisa. Ändå kan jag avvisa den. Berättelsen i boken måste fängsla mig. Kanske gör boken det på sidan 23 eller på sidan 204. Det kan jag inte veta. Men någonstans måste vi bli ihop boken och jag.

Hur har jag utvecklats som läsare?

Jag överger böcker om de inte är välskrivna. Jag vill att språket bär mig. Jag vill gärna upptäcka författarens språk då jag läser författarens berättelse. Jag vill få ord. Nya. Märkliga. Outsagda. Oprövade. Bär språket kan jag läsa länge utan att bli fängslad. Jag kan läsa sida upp och sida ned och ta mig in i boken trots att handlingen inte uppenbarar sig för mig. Jag kan kämpa.

Eller kan jag det? Jag måste erkänna att min läsning förändrats. Jag har inte längre samma koncentration. Jag är en läsare som lätt kan avbryta min läsning. Det kunde jag inte för femton år sedan. Då kunde jag inte bli avbruten. Jag läste som om världen stod stilla. Idag är jag mer i världen än i böckerna. Jag övar mig i att läsa in mig igen. Övar mig i att fördjupa mig i läsningen och koncentrationen.

Jag har blivit en långsammare läsare.  Jag kan stanna upp och njuta av innebörderna i meningar. Njuta av hur de öppnar upp tankar jag inte visste att jag själv hade. Och jag vill känna den rymd som en mening kan ge. Den kreativitet jag själv kan förnimma.

Idag läser jag böcker som handlar om pedagogik, psykologi och språk. Jag har också beslutat mig för att läsa samtliga muminböcker av Tove Jansson. Jag vill återknyta bekantskapen med de figurer som ömsint och levande fanns under min uppväxt där läsningen var ett enda stort äventyr. Kanske är jag på jakt efter den läsningen, efter en slags läsförmåga som flytt och som ersatts av en annan förmåga: den att ögna igenom, den att läsa där jag själv vill, den att inte ge boken en chans om den inte genast får mig att bli en läsare. Mitt tålamod tänker jag utmana.

Tack för spännande läsning i DN. Jag läste hela artikeln! Men jag började någonstans mitt i. Sen gick jag tillbaka och läste texten från början. Jag prövade vårt textmöte.

This entry was posted in Litteratur och läsning and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>