Kära kollega!
Igår såg jag att du hängde med huvudet. Snörvlade. Hostade. Du suckade och sa att du inte ville bli sjuk eller vara borta från eleverna. Jag känner sådan ömhet för dig då. Ser halstabletten som du stoppar i dig och tröjan du tar på. Den där varma.
Det är det där med vikarier. Planeringen man måste ge vikarierna. Så svårt att skriva den och veta att undervisningen handlar om så mycket mer än just den planeringen. Eleverna reagerar olika på vikarier. Jag ser att du tittar på almanackan. Kanske att du kan vara i skolan trots allt och gå tidigare på fredagen. Ha feber på lördag. Ha lite mindre feber på söndag. Jag hör att du inte vill vara hemma.
Jag ser hur du våndas. Hur du vill vara där du är!
I skolan!
En hand på din pedagogiska axel.
Hej då,
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
