Om jag hade ett litet barn skulle jag varje kväll läsa:

”… blommorna somnar in i kvällens lugna andedrag som kommer med kornknarrens stillsamma vaggsång och syrsornas spådomar medan den långa skymningens halvslutna ögonlock och gräsets svarta ögonfransar stilla speglar sig i vattnet.”

Kanske skulle jag läsa den för mitt lilla barn därför att texten lägger sig över oss båda som ett lugnande texttäcke. Mitt lilla barn skulle höra hur min stämma blir kvällslugn och hur skymningen lägger sig också över tonfall och vaggar in i sömnen. Jag skulle också vaggas in i den genom mitt lilla barns långa och stilla andetag. Jag skulle sedan stå där vid den sovande och känna den ro som finns i orden och i den kärlek jag känner och tänka på syrsornas spådomar.

Dikten är av Gunnar Ekelöf, ur Sent på jorden, Månpocket Albert Bonnier Förlag, 1989

Det här inlägget postades i Litteratur och läsning, Ordförrådet. Bokmärk permalänken.

1 svar på Om jag hade ett litet barn skulle jag varje kväll läsa:

  1. thord wiman skriver:

    Hej,

    och jag som alltid trott att Ekelöf skrev
    abstrakt svårt och absolut inte naturpoesi.

    Men Åh så vackert och svindlande vidöppet!

    (Ligger på en oöppnad Ekelöf sedan åratal
    men nu ska jag äntligen övervinna mig själv.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.