Nej. Jag är inte en pysslande lärare. Påskpyssel eller julpyssel gör något med mig. Ofta blir jag allergiskt för något material och mina egenknåpade alster tycker jag inte om. Men vad jag tycker eller inte får inte översättas till något eleverna ska lära genom. Jag ska förhålla mig professionell till det vi gör och ger i skolan. Jag pysslar för att vi ska pyssla. Om jag kan så blir jag den som högläser för eleverna. Det är då vi planerat stationer för dagen. Då är jag helst stationen högläsning.
Nåväl. Det jag funderar över är att alla pysseldagar jag deltagit i har alla de möten som omgärdat dem varit många och tiden för dem generös. Det är gott så men då det har gällt de pedagogiska diskussionerna har de inte haft samma tid eller samlat oss som förberedelserna för pysslet.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Tack för inlägget! 🙂
Som bildlärare, och svensklärare, får jag utslag av allt pyssel i skolan som jag förväntas ordna och delta i. Just för att den pedagogiska tanken uteblir och den estetiska skapandeprocessen degraderas vill jag inte vara med. Därför skapar jag genomtänkta temadagar istället och börjar få med mig kollegorna i arbetslaget kring den tanken. Så mycket mer det ger och genererar. Det är, som du skriver Ann-Marie, en hel del tid skolan lägger på ”pyssel” och kringtid. I år knyter vi värdegrundsarbetet till det som tidigare var pyssel-tid. Men genomtänkt syfte, mål, metod når vi vida längre än de forna pysseldagarna.