Rävsaxarna hindrar de pedagogiska samtalen

P1210972

”… att det som diskuteras i arbetslagen ofta är av praktisk karaktär, som till exempel planering av friluftsdagar eller studiebesök. Sällan reflekteras det över undervisning och pedagogiska frågeställningar, trots att just organiseringen i arbetslag rymmer en förväntan om att reflekterande samtal för professionsutveckling ska ske här…”

Jag läser Lill Langelotz avhandling ”Vad gör en skicklig lärare?” En studie om kollegial handledning som utvecklingspraktik, Göteborgs Universitet 2014.

Och ja! Jag har deltagit i många träffar, exempelvis runt de årliga julpysslen där flirtkulornas färger diskuterats och inköp av desamma delegeras, och känt mig som en mask på en krok. Jag har försökt att ge mig in i innehållet att julpyssla och värdera kvaliteten i att ha dessa samtal men inom mig fungerar jag inte.

Jag vill diskutera varför vi julpysslar och hur vi väver in någon större pedagogisk fråga som väcker våra kreativa lärartankar till liv. Jag har grubblat över att vi kan ha extramöten om julpysslet, hur mycket tid vi behöver för att samtala om just påskpysslet eller annat pyssel men sällan har möten eller tid att tala om vad vi själva tänker och tycker då vi läser en avhandling eller då vi står inför pedagogiska dilemman i klassrummet eller lyfter den feta pedagogiska frågan hur vi undervisar så att eleverna under sina viktiga skolår kan använda det svenska språket på ett rikt och nyanserat sätt. Och jag har känt mig sär. Och försökt inkludera mig själv, engagera mig och verkligen bidra till att tomtarna blir till och att det röda tyget räcker till alla elever så att tomtarna verkligen blir lika dem de ska likna. Vi ska naturligtvis ha samtal om det praktiska men också om de i tankevärlden.

Som förälder har jag tagit emot mängder av tomtar och änglar skapade av mina barn. De har liknat de tomtar och de änglar jag sedan sett reproduceras många år senare. Och ja, jag kan tycka så mycket om de där änglarna och de där tomtarna för att då vi gör dem så ändrar vi om förutsättningarna för hur. Det borde vi pedagogiskt belysa och undersöka.

  • Att vi skapar nya grupperingar. Vad händer då och vad lär vi oss av att undervisa så?
  • Att vi gör stationer där eleverna kan få arbeta tills de är klara och sedan självständigt gå till nästa aktivitet. Hur kommer det sig att eleverna kan och gör det? Vilka är förutsättningarna för att de lyckas med att själva välja och slutföra arbeten? Kan vi ta detta till vår ordinarie undervisning?
  • Vad händer om vi gör pysslet till en pedagogisk frågeställning där vi undersöker de två övre punkterna? Hur utvecklade vi lärare elevernas språk under arbetet att göra med händerna? De där samtalen vi har då vi möts som samtalande över ett pysselbord?

Källor: 

  • Langelotz, Lill; Vad gör en skicklig lärare? Göteborgs Universitet 2014
  • Lgr 11
This entry was posted in Ordförrådet, Pedagogik, Pedagogiska samtal, Strategier, Styrdokumenten and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Rävsaxarna hindrar de pedagogiska samtalen

  1. Charlotta says:

    Precis det jag tänker när jag håller tand för tunga. Tack för att du sätter ord på mina tankar. Avhandlingen låter som ett inköp för mig (och min skola)!

  2. Anne-Marie Körling says:

    Den går att ladda ned. Och vi bör säga hej till författaren.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.