Kaffekoppen

Jag har olika kaffekoppar. Kaffekoppar jag fått. Kaffekoppar som påminner om givaren då jag dricker ur dem. En kaffestund i hågkomst.

• Min dotters kaffekopp – Den där julgåvan som gör att jag känner mer värme än den kaffet ger, och ibland håller jag koppen med ömma moderliga händer.

• Min dotters kaffekopp – Den andra kaffekoppen som skämtar lite med orden och två små fåglar som kvittrar dem. En kopp som har en annan form och håller kaffet varmt under en längre tid, alldeles utmärkt som skriva-böcker-kaffekopp.

• Restaurangägarens kaffekopp (Jag har frågat om jag får köpa och har fått kaffekoppar i ren vänlighet) och dessa kaffekoppar gör att jag befinner mig på platsen återigen och får mig att slurpa i mig kaffet med en känsla av att sitta på en uteservering i en liten stad långt ifrån mitt köksbord.

• Christinas kaffekopp – en bedårande kaffekopp med små kinesiska bilder, en gång en del av en farmors servis – så många berättelser får jag ta del av då jag dricker ur den och så innerliga klunkar av kollegial vänskap.