Lång … sam … het

Lördag. Sträcker ut mig mot dagen. Lördagar är pedagogens fridag. Söndagen icke. Söndagen är påminnelsens dag. Förberedelsernas. Lördagen är vilodagen. Jag sträcker ut mig mot böckerna i bokhyllan. Sträcker ut mig mot kaffekoppen. Sträcker ut mig mot lördagstidningen. Läser långsamt. Sväljer kaffet långsamt. Gör allt med viss fördröjning.

Sofflocket. Kudden. Läslampan.

Tystnaden. Läser länge. Boken fängslar och språket förefaller plötsligt ledigt och lätt. Några sidors läsning gör att jag förstår författarens språk och kommer överens med hur författaren skriver. Ibland de yttre ljuden. Jag hör grannarnas vattenkranar och fotsteg. Jag hör någon skrika skynda och kom, sedan ytterdörren och stegen nedför trappan, porten som öppnas. Sedan tystnaden.

Utanför står tallarna stilla. Björken rasslar med gultorra blad som vägrar att lämna, hoppa och falla. Jag tänker att jag är tallen. Jag är en stayer idag.

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.