Den elektriska pennvässaren surrar i klassrummet. Jag vill pröva den. Jag minns när jag fick pröva den elektriska skrivmaskinen. Min fingertryckförmåga var anpassad för en skrivmaskin där allt måste göras med egen kraft. Så övergången till elskrivmaskinen innebar att fingerfärdigheten måste justeras. Jag skrev fjorton bokstäver j och lika många f. Om jag skulle använda den elektriska pennvässaren skulle jag använda min tryckförmåga och vips skulle pennan försvinna som uppäten av tekniken.
Hej!
Jag som aldrig kommenterar bryter nu ett mönster. Jag vill att du ska veta hur jag läser din blogg. Jag börjar med det senaste inlägget och sen drar det liksom igång. Jag sugs in i det ljuvliga didaktiska varandet. Jag klickar mig vidare till ett av inlägg som det tipsas om längst ner. Jag läser det inlägget, ser ett nytt med intressant rubrik. Klickar, läser nytt, ser nytt, klickar, sparar i läslistan. Läslistan är fylld med dina inlägg. Jag klickar, läser, sparar OCH jag prövar i egen undervisning. Du blir den kollegan jag så ofta vill samtala med. Få inspiration ifrån. De inspirerande kollegor finns på mina arbetsplatser också, men du finns dygnet runt. Du finns när bussen dröjer, när barnen är på simskola, när fredagsmyset börjar kännas tjatigt. Du har gjort mig till en lyckligare lärare. Tack.