Efter att ha avslutat Lisa Williamson: The art of being normal påbörjar jag genast boken ”Konsten att ha sjukt låga förväntningar” av Åsa Asptjärn. På den första boken hade jag inga förväntningar alls, men på den med titeln om konsten att ha dem har jag höga. Så kan det bli. Nåväl. Jag citerar gärna lärare i litteraturen. Och jag tänker på visdomsordens betydelse när jag läser detta:
Jag är den enda som har tyska som språktillval på hela skolan, så det har blivit en del timmar som vi har tillbringat på tu man hand, Gerhard och jag. Från början var vi åtta, men jag är den enda som är kvar efter tre år. För det mesta sitter vi så här, mittemot varandra och tragglar. Det är märkligt att han kan se genom glasen för avståndet mellan hans ögon och nästipp är enormt. Gerhard är en allvarlig man. Ibland skrockar han lite för sig själv, oftast åt något han själv har sagt. Han avslutar varje lektion med ett visdomsord.
– Kom ihåg Goethes ord, Emanuel: Det finns inget värre än aktiv dumhet. Allt för idag, danke!
Det är så med hans visdomsord, man vet inte om det är vägledning eller förolämpning.
Som sagt. Jag försöker sänka mina förväntningar … men efter att ha läst några kapitel höjer jag förväntningarna inför de kommande.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
