Att pendla mellan det välkända och det främmande

Får jag spela indisk musik? frågade musikläraren jag handledde. Eleverna hade haft nationella prov och läraren tog emot eleverna efter flera timmars skrivande och ville att de skulle få vila en stund och uppgå i något annat. Han hade satt på indisk musik och eleverna kom in och lyssnade en timme. Den där tvekan om man får kommer ibland ur den mest professionelle läraren. Som om det inte vore tillåtet. Jag nickade. Klart du får och även att du ska. Eleverna sa att de aldrig hört musiken och frågade om instrumenten. Några lyssnade utan att säga något. Kursplanen i musik inleds med orden:

Musik finns i alla kulturer och berör människor såväl kroppsligt som tanke- och känslomässigt. Musik som estetisk uttrycksform används i en mängd sammanhang, har olika funktioner och betyder olika saker för var och en av oss. Den är också en viktig del i människors sociala gemenskap och kan påverka individens identitetsutveckling. I vår tid förenas musik från skilda kulturer och epoker med andra konstformer i nya uttryck. Kunskaper om och i musik ökar möjligheterna att delta i samhällslivet.

Lgr 11 s.100

Läraren som låter sina elever lyssna till indisk musik (i övrigt ett alldeles för outforskat begrepp) är också en lärare som låter eleverna dansa till toner av Mozart. Inte har de själva sökt upp musiken, den har de fått möta den genom lärarens val av innehåll och även om eleverna värjer sig och säger att saker och ting suger för att de inte känner igen sig är det lärarens uppgift att vidga deras perspektiv från det de känner igen till det de inte är bekanta med. Hur kan vi annars vidga våra perspektiv och få upptäcka andra. Det finns en fara med att allt vi ger barn och unga är bekvämt och bekant. Det är vuxnas uppgift att servera mat de ännu inte tycker om, läsa böcker de ännu inte kan läsa på egen hand eller ens intressera sig för, ge dem musik de inte väljer att lyssnat till själva. Vi behöver inte genast gilla.

Och inte heller behöver vi tycka om. Vi måste våga lyssna till det vi inte är bekanta med. Lära oss om det vi får höra. Eleverna som fått lyssna till indisk musik fick veta att indisk musik fanns. Nästa lektion bad de om mer av musiken och frågade om den.

Detsamma gäller för allt vi lär oss. Litteratur jag läst för eleverna har handlat om att vidga deras cirklar och innehålla sådant de inte läser på egen hand, ens väljer att läsa men jag måste ge dem ingångar till det de inte kan möta på egen hand. Det är utmanande att ge elever det innehåll de själva förstår sig på men lärande handlar om att våga möta det man inte känner igen sig i och därmed kasta nytt ljus över det man känner igen. Klart att den processen känns och märks. Den kräver också ett hållande av läraren. Inledningstexten till ämnet svenska lyder

Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts.

Lgr 11, s. 222

Där kulturer, livsåskådningar och generationer och språk möts? Jag brukar fundera över om det jag verkar för utgår från dessa ord och om man kan se dem genom det jag ger och gör. Låt oss säga att jag har perspektivet generationer och därmed funderar kring detta ord. Vad ser jag? Vad har jag bidragit till? Genom vad?

Det betyder att jag har innehåll som kommer från andra generationer, författare från ett annat sekel, författare från början av 1940-talet och genom dem möter vi språk och idéer. Ord som försvann med stavningsreformen återupptäcks och blir intressanta. Sa man ”ehuru” frågar eleverna och får därmed möta något de inte visste men får möta.

Ur Sven-Eric Liedmans Ett oändligt äventyr, 2001 funderar jag kring dessa innehåll:

Den unga eleven kan gäspa inför det alltför välbekanta …

/ … /

Det sammanhang som varje kunskap behöver för sin växt består inte bara av det närliggande. Det får sin vidd och sin inre spänning genom motsatsen, det främmande, det exotiska. Ett barns frågor gäller bara det som är nästgårds. De ägnas lika mycket det fantastiska och besynnerliga.

/ … /

Hungern efter kunskap väcks när det närliggande blir främmande som en saga och det avlägsna görs hemtamt.

Så här tänker jag om musik och litteratur

Idag är vi orienterade och riktade mot nyttan med, vilket gör att jag alltid tänker att jag ska börja berätta om denna nytta. Det är nyttigt att lyssna på musik för vi … och lika svårt får jag då jag ska förklara nyttan med att högläsa … eftersom nyttan bidrar till ett resultat. Om vi äter mer broccoli kommer vi att minska risken för … osv. Konsten och litteraturen kan också omslutas av nytta men som allt som ska riktas också betyder begränsningar blir det svårt att klämma in musik, konst, dans, litteratur i ett nyttotänk. Det är inte det minsta nyttigt att läsa det jag läser tänker jag ibland. Däremot gör det något med mitt liv och innebär något jag inte kan leva utan. Varför vet jag inte. Även om jag vet att jag lär mig läsa genom att läsa, nyttan innebär då att jag övar mig i att läsa och blir på så sätt bättre på att läsa – men det jag läser – när jag läser tänker jag inte på att jag läser, jag läser för att innehållet intresserar mig och för att jag försvinner från allt annat och kliver rakt in i något jag inte kände till. Samma är det med musiken. Jag älskade klassisk musik då jag var barn. Pappa var pianist så naturligtvis kom det från mitt hem men inte bara för att han utövade musiken utan för att min mamma lyssnade till den. Jag minns hur natten vaggades in av radiotonerna från hennes radio, den hon hade med sig i sängen och vars ljud sipprade ut till oss alla. Pukor, harpa, fiol och piano, trumpeter, tromboner och allsköns instrument och tonerna … här och nu …

Då jag lyssnar på musik leder det inte till något utan tvärtom, det gör att jag stannar upp, går upp i tid och rum och blir ett med musiken. Jag vill inte tala om nyttan eller samhällslivet ens det sociala. Jag vill utforska vad som händer i mig när jag möter musik jag inte kan, känner till eller förstår mig på. Jag lyssnar till all musik och jag både älskar och värjer mig för vad jag hör. Somligt förstår jag mig inte på alls och annat vill jag lyssna mer till för att hemligheten mellan musiken och mig inte avslöjar sig. Jag kan förvånas över att jag inte kan minnas att Arvo Pärts toner kommer i den ordningen jag lyssnat mig till och jag kan överrumplas av den sinnesstämning musiken kan försätta mig i. Jag kan njuta av Schuberts musik och låta mig uppgå i den.

Mina elever fick möta musik varje dag. Både välbekant som obekant. När de kallade musiken vi spelade för klassens poplista tänkte jag att deras ord får vara rubrik till det innehåll de fått möta av allt det som funnits och som ännu finns kvar. Om vi låter dem få möta det vi har att ge. Inte genast behöva gilla. Inte genast känna igen. Lyssna!

Modet att pendla mellan det bekanta och obekanta handlar om att få möta det och förstå det lärande som kommer genom att få möta det man inte känner till. Och tänk så olika Blinka lilla stjärna kan bli om vi möter melodin och sången på olika sätt och i olika framförande.  Det välbekanta kan göras en aning främmande och vi lär oss att se igen.

Anne-Marie Körling

Läs om hur den klassiska musiken trängs undan.

Lyssna också till Text och musik av Eric Schüldt, om ni vill, en hel lektion på sextio minuter, att uppleva, tänka och lära av.  Alla program lika intressanta och tankeväckande.