Rådfråga – ett kollegialt förhållningssätt

RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA

Alldeles nyligen hörde jag en läkare säga att hen skulle rådfråga en kollega. Rådfråga? Så professionellt att rådfråga. Den som rådfrågar en kollega håller sig inom professionen och vet redan något men vill lyfta frågan med en kollega. Det är alltså inom yrkeskåren vi rådfrågar varandra.

Den läkare som rådfrågade en annan läkare väckte inga tankar om okunnighet – tvärtom. Det vittnar om kunskap att rådfråga. Det vittnar också om att frågor inte behöver omedelbara svar utan att en fråga ställd till professionen kan behöva bli en fråga för professionen, dvs, att frågan gör att vi blir gemensamma och att vi professionellt samlar de kunskaper vi har gemensamt. Att ställa en fråga gör att vi kan rådfråga varandra och därmed utveckla kompetens.

Det är inte alla gånger en rådfråga tas emot som en kollegial fråga. Det finns en risk att vi uppfattar rådfrågor som kritik eller som ifrågasättande eller t.o.m. blottläggande av okunskap. Att inleda sin fråga med att bekräfta kompetens och yrkesskicklighet kan se ut så här:

– Jag skulle vilja rådfråga dig … hur undervisar du …

När läkaren återkopplar någon dag senare är jag omsluten av de råd fler inom professionen bidragit till. Läkaren berättar:

– Nu har jag rådfrågat och sammantaget tänker vi så här …

RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA

 

This entry was posted in Frågekonsten, Konsultation av något slag, Pedagogiska samtal. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>