Charles Dickens författarröst blir närvarande då jag läser hans förord till En spökhistoria vid jul:
Jag har försökt att i denna spöklika lilla bok gestalta en idé, och jag hoppas att mina läsare inte ska bli förargade på sig själva, på varandra, på årstiden eller på mig. Må den spöka hemtrevligt i deras hus så att ingen vill driva ut den.
December 1843
Er trogne vän och tjänare
C.D
Och jag leker att jag skriver ett svar:
Bäste vän,
Jag har er bok En spökhistoria vid jul uppslagen under den elektriska lampan. Det är några månader innan jul och en del planerar redan julklappsinköpen och andra våndas julens utgifter. Det är den där girigheten och distansen till andra som bekymrar mig idag. Nej, jag blir inte arg över bokens berättelse, inte heller på er. Kanske bekymrar jag mig mest över att klyftorna ökar och att boken fortfarande utmanar oss 173 år senare.
Oktober 2016
En läsare,
Anne-Marie
Jag funderar över hur jag ska beskriva tiden här och nu, vad som skiljer tid från tid och hur jag kan tilltala författaren hövligt och i enlighet med dåtidens vett och etikett. Jag får fila på mitt svar och grubbla på hur det kan anpassas till Charles Dickens. Jag tänker undervisning och elevernas brev till författaren från en annan tid. Ett första utkast. Och så här skulle jag involvera eleverna.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
