Alltid nyseende – i det välbekanta

DSC_9137

Det är söndagspromenad i det vanliga. Min vän går bredvid. Hon förvånas över att mina ögon scannar av väggar, gator, affärsfönster, lyktstolparnas klisterlappar. – Du ser hela tiden, säger hon. Ja, jag ser hela tiden. Jag övar mig i det. Min kamera är ett redskap för seende. Jag gillar det lilla´s uttryck i allt det stora. Den blå hästen skulle väcka uppmärksamhet. Det gjorde den inte. Alla hade vant sig vid att den stod där. Jag såg på den igen. Den var blå.

Jag tänker att vi ska titta väldigt noga i närheten av elever. Se det faktiska och göra något bra av det vi får lov att se. Inte döma ut, inte bristsynstitta utan fokusera med skärpa på det som fungerar, det som är lärande och det som syftar till det vi ska göra i skolan.

DSC_9135

Anne-Marie

This entry was posted in Autodidakten, Barns rättigheter, Formativ bedömning. Bookmark the permalink.

One Response to Alltid nyseende – i det välbekanta

  1. lotta lindberg says:

    härligt att se! SE med öåna ögon! leka med ord är också ROLIGT, mina små förskoleklassbarn har konstaterat att det finns is i alla tisdagar och två ormar i mormor!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.