Det är söndagspromenad i det vanliga. Min vän går bredvid. Hon förvånas över att mina ögon scannar av väggar, gator, affärsfönster, lyktstolparnas klisterlappar. – Du ser hela tiden, säger hon. Ja, jag ser hela tiden. Jag övar mig i det. Min kamera är ett redskap för seende. Jag gillar det lilla´s uttryck i allt det stora. Den blå hästen skulle väcka uppmärksamhet. Det gjorde den inte. Alla hade vant sig vid att den stod där. Jag såg på den igen. Den var blå.
Jag tänker att vi ska titta väldigt noga i närheten av elever. Se det faktiska och göra något bra av det vi får lov att se. Inte döma ut, inte bristsynstitta utan fokusera med skärpa på det som fungerar, det som är lärande och det som syftar till det vi ska göra i skolan.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
härligt att se! SE med öåna ögon! leka med ord är också ROLIGT, mina små förskoleklassbarn har konstaterat att det finns is i alla tisdagar och två ormar i mormor!