… och finner dialekten. Jag bara älskar språket som sjunger på ett annat sätt än vad jag är van vid. Jag noterar andra ord att använda och uttryck jag gärna önskar skulle finnas i mitt språk. Detta äventyr att lyssna. Denna ynnest över att språket ständigt förvånar och överraskar. Denna glädje över att det låter om den skrivna texten.
Och hunden som möjliggjorde för att jag började lyssna skuttar, nosar och stannar upp där det finns en punkt att stanna vid. Men bör tilläggas. Hunden vill ha kontakt och jag behöver ha ett lyssnade öra för det lilla liv som också behöver och vill kommunicera.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
