Definitioner av ett skolbibliotek

Jo, jag skrev definitioner. Inte definition som skulle kunna vara en slags gemensam grund för vad som kan kallas ett skolbibliotek. Jag har besökt så många skolor under mitt liv – jag kan inte räkna dem alla – men oj så jag studerat skolbiblioteken där jag varit. Där jag inte har sett dem har jag ställt en fråga:

– Var är skolbiblioteket?

Jag har frågat vänligt och utan att värdera för mycket trots att mitt hjärta känner sorg och min hjärna mobiliserar ett rykande färsk tal om vikten av att ge böckerna en plats. Vågar inte säga något om skolbibliotekariernas betydelse. Finns det inget riktigt skolbibliotek finns det heller ingen som sköter om det annat än med styvmoderlig hand under en tid som återstår. Kanske finns där en sån där som brinner men som brunnit så länge att den nästan brunnit ut och lågan flämtar. Med en besvikelse som säger att ingen tog vid och där brann jag för de jag kunde brinna för.

Det är så jäkla fattigt att klaga på

föräldrarnas bokhyllor när

samhället inte själv har några.

Andra skolor har skolbiblioteket precis då man kommer in i skolan. De är välskötta och lyser upp med något viktigt och något rumsligt. Där vinkar skolbibliotekarien, eller ler då skolbibliotekarien tittar upp, och de som lånar vänder sig om för att se vem det är som lockar skolbibliotekarien från böckerna. Jag vinkar tillbaka med en bok i handen. När jag talar med skolbibliotekarierna säger de alltid att de vill ha mer medel. Det kan låta som de inte är nöjda. Jo, de är säkert nöjda men eleverna är inte det. De läser så det står härliga till och när de läst ut och klart vill de ha nya böcker eller fortsättningar på böckerna de vet kommer i serier. Det finns ingen skolbibliotekarie som säger nej till vad som önskas utan knackar därför stenhårt på kommande budget och säger att det behövs mer. Ett bibliotek byggs nämligen upp. Det kommer inte färdigt och det blir heller aldrig färdigt. Det är en dynamisk tillväxt om man vill se det så.

Därför frågar jag om budgeten för inköpen av böckerna. Nja, den är sisådär. Ibland ler bibliotekarien och säger att  det räcker till många nya böcker. Men i många fall är det struntsummor eller den lilla rest som blev kvar som får gå till bibliotekets inköp.

Ibland är biblioteket en hylla. Men en hylla är inte ett bibliotek. Men de som har en hylla av böcker pekar ändå på hyllan och säger att där är biblioteket. Men det är en bokhylla kan man tänka. En sådan, och kanske några fler, borde få finnas i varenda klassrum som en slags förlängning av skolans bibliotek. Men om skolan bara har en hylla finns det ju inget att sprida ut. Det är lite sorgligt när skolan som ska lära barn att läsa och främja det livslånga lärandet inte har ett bibliotek som talar om att det finns massor att förkovra sig i och mängder av böcker att förlora sig själv i.

Det är ett skolinnehåll att ha ett skolbibliotek.

Det värsta en bok kan råka ut för att att ligga i en hög med annat som ingen tar hand om. Då berättar skolan indirekt att här betyder böckerna ingenting. Sådant förhållningssätt ser jag alldeles för ofta. I en skola skulle Skolinspektionen komma. Jag var där och fick känna på oron. Skolinspektionen. Hjälp! Man ställde ut bokhyllor i korridorerna för skolans bibliotek kom liksom aldrig att bli en prioritet. På håll såg det bra ut. Men på nära håll stod böckerna inte ens i alfabetisk ordning trots att skolan talar om alfabetet om och om igen. Det måste man kunna. Böckerna stod också upp och ned. En och annan trasig skolbok fanns med där också. En geografibok för år 7-9 stod intryckt bland bilderböckerna.

Det är den där omvårdnaden om alla böcker som saknas när skolan inte har ett bibliotek. Vi är inte rädda om böckerna. Kursböckerna ligger i trista travar men utgör grundutbildningen för eleverna. Att ha ett skolbibliotek och ha en skolbibliotekarie talar om att vi värdesätter något. Detta sätt att se på saker och ting sprider sig också till eleverna. De lär sig att uppskatta och ta hand om.

I tidningen Opsis skrev jag för några år sedan en lång artikel om skolbiblioteken.

I skolan där jag möttes av fågelkvitter i entrén, den gröna ingången till skolan, den med björkarna på väggarna kunde jag snart se biblioteket och bibliotekarien. Det skulle kunna vara så självklart att så ser det ut på en skola. Det är ett skolinnehåll att ha ett skolbibliotek. Det är så jäkla fattigt att klaga på föräldrarnas bokhyllor när samhället inte själv har några.

Hej HOPP! 

Anne-Marie Körling