Vägledd läsning, eller för den delen Vägledd undervisning är något jag utbildades i då jag var på Nya Zeeland. Sedan dess har den varit en del av all undervisning jag ger och skapar. Över tid lär man sig att vägleda då det behövs också i andra sammanhang. Det är ett förhållningssätt. Jag delar denna tanke om läsandet:

Bengt Nerman (1985) talar om läsandet av skönlitteratur som ett aktivt läsande som omfattar ett aktivt och dynamiskt meningsskapande, en bejakelseprocess.

På liknande sätt talar såväl Louise Rosenblatt (1982 s. 269-270) som Judith Langer (1995, s. 24-32) om detta. Langer beskriver det skönlitterära läsandet som att utforska möjliga horisonter …

Ur Liberg, Geijerstam och Wiksten Folkeryd: Utmana, utforska, Utveckla! Om läs- och skrivprocessen i skolan, Studentlitteratur 2010  s. 64

Att vägleda är att både visa och följa. Låt mig visa hur man kan tänka:

• Jag väljer en text:

Jag har valt att visa ur Mårten Melins bok Inte ens döden, Nypon förlag 2021

Jag studerar texten med nyfikenhet – vad kan jag undervisa om – det handlar inte om att vara kritisk mot författarens sätt att skriva eller berättelsen uppbyggnad – utan att leda genom texten och bjuda in det eleverna tänker på och hur de kan göra kopplingar till sina egna tankar. Det sägs att läsaren medskapar berättelsen och det är så vi läser in oss själva i det som berättas. Samtalen ska verka för att samtalet och rätten att tänka, fundera och fråga.

Så här ser texten ut:

”

Första veckan efter sommarlovet var hemsk.

Inte för att jag ogillade att gå i skolan, utan för att det var så varmt!

Ventilationen funkade inte.

Idrotten var lika hemsk.

Vår lärare Anna tvingade oss att springa runt, runt på fotbollsplanen.

Hela tiden gassade solen på våra stackars skallar.

Äntligen blev det fredag.

När det ringde ut, var det bara en sak jag längtade efter.

Och min kompis Leo tänkte likadant.

Han klappade mig i ryggen och log stort.

– Vi drar till havet, eller hur, Oliver? Ingenting kan stoppa mig från att bada idag!

– Inte mig heller, sa jag. Måste bara hem och ta ut Molly på en kort promenad. Ses vi på vanliga stället sedan? Vid fyra?

– Yes, sir! sa Leo och gjorde honnör.

”Vanliga stället” var vid klipporna, man brukade få bada ifred där.

Och det var inte lika långt dit som att cykla till stranden.

 

När jag klev in där hemma kom Molly mot mig.

Hon viftade på svansen och tittade på sitt koppel.

– Vill du gå ut, gumman? frågade jag. Jag ska bara fixa en macka först.

Jag tog med mig smörgåsen ut, struntade i kopplet.

Hon skulle aldrig orka rymma ändå.

 

Om Molly hade varit yngre skulle jag ha tagit med henne till klipporna,

för hon gillade att bada.

Men hon hade blivit för gammal för en sådan lång tur.

Hon nöjde sig ofta med att gå runt kvarteret.

– Är du redan klar? sa jag.

Molly flämtade och tittade på mig med sina fina, bruna ögon.

Jag satte mig på huk och kliade henna bakom örat.

”

 

Här stannar jag. Berättelsen är spännande och hör ihop med detta inledande stycke. Därför räcker det med att ta några stycken och lämna äventyret till de som lockas in att läsa boken.

DEN VÄGLEDDA LÄSNINGENS FÖRBEREDELSER: Så här tänker jag:

Minns att detta ska ske med varsamhet om författarens text. Frågorna är vad vi kan diskutera och hur vi kan förstå. Inte för att skriva författaren på näsan. Jag är alltid tacksam för författarens texter och jag ser det som min möjlighet att undervisa i samspel med författaren. Det handlar om en mycket varsam pedagogik. Inte en mall av frågor. Utan en möjlighet att gå fram och tillbaka i texten många gånger. Innan eleverna är bekanta med formen kan jag åskådliggöra hur jag resonerar och därmed bjuda in eleverna i vårt sätt att tänka om det vi läser.

Första veckan efter sommarlovet var hemsk.

Så här tänker jag: Det står ingenting om att skolan börjar, det är underförstått, därför kommer jag fråga om vad berättarjaget syftar på. Det kan finnas många olika anledningar till varför första veckan efter sommarlovet kan vara hemsk och därför kan eleverna få bidra med berättelser om just ”första veckan”. Vad menas med första veckan? Är det hela veckan? 

Inte för att jag ogillade att gå i skolan, utan för att det var så varmt!

Ventilationen funkade inte.

Så här tänker jag: Här får vi ett svar på vad berättarjaget tycker var hemskt; värmen. Här kan man tänka att just värmen är väsentlig för berättelsen. Vad gör vi när det är för varmt? Vad händer med oss i värmen? Vi kan följa våra tankegångar in i nästa avsnitt:

Idrotten var lika hemsk. 

Vår lärare Anna tvingade oss att springa runt, runt på fotbollsplanen.

Hela tiden gassade solen på våra stackars skallar.

Här är det värmen som fortsätter att påverka. Vad får vi veta i dessa rader? (Eleverna är ute, får springa flera varv runt fotbollsplanen och att eleverna faktiskt gör det som läraren Anna säger till dem att göra. De tvingas skriver berättarjaget. Hur förhåller de sig till lärarens undervisning?) Vad gör solen? Här är orden ”gassade” och ”skallar” inte självklara. Därför ska vi inte utgå ifrån att eleverna vet vad gassade är och vad de stackars skallarna är för något. Inte förrän vi säkert har kommit överens om vad som menas kan vi fortsätta.

Äntligen blev det fredag. 

Vad tänker vi om fredagar? Vad menar vi när vi säger ”äntligen”. Vilket skiljetecken använder författaren? Vilket skiljetecken skulle kunna ersätta punkten? Hur uttrycker vi äntligen och vad gör det med uttalet om vi sätter punkt och skillnaden då vi använder utropstecken.

När det ringde ut, var det bara en sak jag längtade efter. 

Och min kompis Leo tänkte likadant.

Han klappade mig i ryggen och log stort.

– Vi drar till havet, eller hur, Oliver? Ingenting kan stoppa mig från att bada idag!

– Inte mig heller, sa jag. Måste bara hem och ta ut Molly på en kort promenad. Ses vi på vanliga stället sedan? Vid fyra?

– Yes, sir! sa Leo och gjorde honnör.

I detta avsnitt får vi information om vilka två berättelsen handlar om. Leo är ”min kompis” men vem är jag? Leo svarar sin kompis med namn och därigenom får vi information vem berättarjaget är: Oliver.

”Det vanliga stället” berättar att båda två är förtrogna med platsen de ska träffas på. När blir det vanliga vanligt? Vad betyder det att något är så bekant att man inte längre behöver berätta vägen eller förklara var eller hur? Ge andra exempel.

Vi får också en tidsmarkör. De ska bada, vilken dag och vilken tid? De ska bada efter skolan; fredag och eftersom skolan slutar på eftermiddagen bestämmer de träff klockan fyra eller om vi vill klockan 16.00.

Eftersom Leo måste anpassa sig till Oliver visar han det på två sätt. Vilka?

”Vanliga stället” var vid klipporna, man brukade få bada ifred där. 

Och det var inte lika långt dit som att cykla till stranden.

Här får vi en förklaring på ”vanliga stället”. Det kan förtydligas att texten ger förklaringar. Vad vet vi nu om den vanliga platsen?

När jag klev in där hemma kom Molly mot mig.

Hon viftade på svansen och tittade på sitt koppel.

– Vill du gå ut, gumman? frågade jag. Jag ska bara fixa en macka först.

Jag tog med mig smörgåsen ut, struntade i kopplet. 

Hon skulle aldrig orka rymma ändå.

Oliver är nu hemma. Han har en uppgift där. Han ska gå ut med Molly. Här stannar jag. Vad vet vi om Molly?

Vi ska fortsättningsvis fylla på med det vi får förstå om Molly. Om eleverna ännu inte kan formulera några tankar visar jag hur jag tänker:

Detta vet jag om Molly.

• Molly är en hund
• Molly viftar på svansen
• Molly tittar på sitt koppel
• Oliver pratar med Molly
• Molly behöver inte kopplet
• Molly orkar inte rymma

Vad kan jag dra för slutsatser, också detta beskriver jag för eleverna:

• Molly är ett husdjur
• Molly känner igen Oliver
• Molly vet att hon ska få gå ut och att hon behöver sitt koppel
• Molly lyssnar på Oliver (att de har någon slags kontakt)
• Molly lyder och följer Oliver och behöver inte kopplas.
• Molly brukar inte rymma. Hon orkar inte göra det.

Om Molly hade varit yngre skulle jag ha tagit med henne till klipporna,

för hon gillade att bada.

Men hon hade blivit för gammal för en sådan lång tur.

Hon nöjde sig ofta med att gå runt kvarteret.

– Är du redan klar? sa jag.

Molly flämtade och tittade på mig med sina fina, bruna ögon.

Jag satte mig på huk och kliade henna bakom örat. 

Här återkopplas till badet och klipporna. Detta är en vanlig plats. Det förstår vi också genom den första meningen. Molly är äldre och när hon var liten badade de vid klipporna.

Här får vi ytterligare information om Molly:

• Molly tyckte om att bada
• Molly är för gammal för att gå så långt som till klipporna.
• Molly är nöjd om hon får gå runt kvarteret.
• Molly blir klar snabbt.
• Molly flämtar (på grund av den tidigare beskrivna värmen el. för att hon inte orkar gå så långt el. en kombination av både värme och ålder)
• Oliver tycker om sin hund (han kliar henne bakom örat och sätter sig ner intill henne).

Vad är det för slags hund? Hur stor är hunden? Hur gör man då man sätter sig på huk?

FÖRHÅLLNINGSSÄTT: Lärarens följsamma följande, hållande och egen utbildning

Nyss genomförde jag denna vägledande undervisning med tre elever. Deras läsförmåga var olika vilket betydde att jag kunde bli den berättande tänkande läraren för att bjuda in till samtal. Jag blir inte en bedömande lärare i aspekten vad jag ser saknas hos eleven utan vad jag kan bistå med för att locka eleven in i tänkandet. En av de tre eleverna kunde ledigt föra dessa resonemang på egen hand men behövde en inbjudan till samtalet för att prata. Jag lyssnade då noga och ställde bekräftande följdfrågor som gjorde att eleven kunde vidga sitt resonemang. Det avgjort viktiga är att hålla eleven kvar i innehållet, antingen via att själv tänka högt och berätta de tankar som väcks men också att det finns andra tankar kring samma innehåll, kanske de som eleven ännu inte berättar.

Då jag utbildade mig i vägledd undervisning krävde det att jag förstod att jag var under utbildning. Min utbildning är också en del av mitt arbete. Jag utbildas då jag undervisar. Idag har jag genomfört så många vägledda samtal att dessa är en del av min undervisning. Då jag började krävde texter mycket förberedelser och tog mycket tid i anspråk. Men det var en del av min utbildning och ju mer förtrogen jag blev desto mindre tid behövde jag. Jag skriver det för att tid alltid är en fråga för lärarprofessionen. Med all respekt och all vänlighet,

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling