Intentionerna och verkligheten – punktligheten

Körling fotograferar 2010

Man kan förvänta sig saker och ting och skapa en form kring sina förväntningar. Det kan vara att ha ett gemensamt klockslag. Detta klockslag är en slags överenskommelse.

Men det händer att världen är lite olika för var och en av oss. Det kan också hända att omständigheterna kring andra överens-kommelser bryts. Det kan också handla om att man är omsluten av andra som påverkar möjligheten att följa den överens-kommelse man har att följa.

Idag står de flesta tåg stilla. Oavsett om jag vill vara punktlig kan jag omöjligt vara det. Men min intention är att vara det.Jag vill hålla tider och absolut inte komma försent. Men min vilja och intention är inte möjlig då omständigheterna inte tillåter mig att fullfölja det jag tänker och verkar för.

Jag tänker på de ungar som försöker hinna till skolstartstider och inte hinner fram i tid – ja, den där morgonstartartiden. Det kan vara viktigt att under morgonstarten inse att barnet kan äga intentionen men att det är omständigheter som gör att barnet självständigt inte kan följa det förväntade.

Om man då skäller ut en något försenad ankomst så kan man skapa sorg och ledsnad en hel dag för en liten unge. Bättre är att ge ungar redskap att handskas med för sen ankomst, hur man uppträder, hur man träder in i klassrummet, hur man försöker förstå det som händer.

Jag har ingen problem med för sen ankomst på morgonen. Däremot är jag väldigt noga med att tiderna vi har under skoldagen ska respekteras och följas.

Anne-Marie

This entry was posted in Barns rättigheter, Värdegrunden, Verkligheten and tagged , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Intentionerna och verkligheten – punktligheten

  1. malene says:

    Appropå det du skriver; så här skrev jag på min blogg efter att mötet med sonens lärare inte blev så bra luciadagen…

    Alltså så här är det. Om man som förälder och barn kommer två minuter eller fem minuter över ”tio över åtta” när skolan egentligen börjar, så GÖR MAN DET INTE FÖR ATT MAN TYCKER DET ÄR ROLIGT! Capich?! (Betyder förstått! på italienska).

    Alla föräldrar och barn vill lyckas, vill komma i tid till skolan. Det känns pinsamt att komma indrällandes efter att alla satt sig. Om du som läser det här är en sådan lärare eller fritidspedagog som liksom pyser ut ditt missnöje med att din/dina elever är sena så vill jag bara att du skall tänka på att:

    Din elev som kommer försent (kanske varje dag, eller bara någon gång ibland) INTE GÖR DET FÖR ATT RETAS. Det är bara så svårt för vissa människor att passa tiden.

    Idag kom vi, jag och sonen (som annars till skillnad från storasyster ALLTID är i tid för det är så lätt för honom), två minuter ÖVER ”tio över åtta” och personalgruppen visade med kroppsspråk och tal att det inte var riktigt okej. Då vill jag bara förklara att vi VILLE komma i tid, men min dotter kom inte iväg och då kan jag inte gå för om jag går innan hon kommer iväg så hinner hon inte till skolan. Hon började tjugo över åtta idag och det var som klister på fotsulorna. Hur jag än gjorde, vad jag än sa så tog det tid idag. Det är något som förövrigt ingår i hennes svårigheter, hennes diagnos. Capich?!

    Efter oss, drällde det in tre, fyra barn ytterligare som kom ett par minuter över ”tio över åtta” det magiska klockslaget. De fick också utstå de talande kroppsspråket och tonfallet.

    Tips från mig till dig som brukar vara lite småsur och stressad när barnen kommer sent: Var glad istället, säg ”vad bra att du kom” istället. Fråga vid nästa utvecklingssamtal om det är något du kan göra för att underlätta, om det är något barn som alltid är sent, fråga vad som gör det svårt.

    Och du blir ju stressad när barnet kommer försent för du vill ju lyckas, du vill ju sätta igång, få eleverna att göra klart i sina böcker, men ibland är det bara så svårt att lyckas. Eller hur?

  2. Veronica says:

    Anne-Marie,
    Du slår huvudet på spiken. Det är just redskapen vi ska ge barnen, känslan av att något blivit fel har de redan.
    Alltid lika intressant att få ta del av dina tankar!

    Veronica

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *