Among the priviledge people

Jag talade med en kvinna idag. Hon bar saker på sitt huvud. Jag frågade om jag fick fotografera.

– Får jag fotografera dig, frågade jag.

– Nej, svarade hon, jag vill inte bli fotograferad, jag vill ha ett jobb.

– Du kan något inte jag kan, sa jag.

– Vad kan jag som inte du kan, sa hon.

– Det är nog många saker du kan som inte jag kan, sa jag, men du bär dina saker på huvudet, och det kan inte jag.

– Du kan få hjälpa mig att bära, du kan pröva, gensvarade hon.

Jag ville helst pröva, ta några jämnsides steg med kvinnan. Jag ville pröva. Men det är inte riktigt så det är. Jag ska åt det andra hållet. Och det är den riktningen det hela går åt. Ett annat håll. Vi skiljdes åt. Hon åt sitt håll. Jag åt mitt.

Det ringer fortfarande i mina öron att hon ville ha ett jobb.

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.