Kvinnliga jag också du…

Det är den internationella kvinnodagen idag.

Mest tänker jag på den kvinna jag samtalade med i Johannesburg. Hon arbetade där. Jobbade mest hela tiden. Tjänade. Var en breadwinner, den som hade ett arbete och en person som kunde försörja många, många andra. Inkomsten. Den kvinna jag talade med hade ett barn. Detta barn fanns mil, och åter mil ifrån, ett avstånd jag aldrig kan föreställa mig.

– Jag träffar min dotter en gång om året, då reser jag hem… och då träffar jag min dotter. Det är den dag jag arbetar för. Pengarna jag tjänar de sänder jag hem. Min dotter ska få gå i skolan. Få utbildning.

Kvinnan bodde där hon bodde, dottern bodde där hon bodde. Dottern var två då mamman blev en breadwinner i ett annat land. Idag är dottern sex år. Jag kan inte omfamna den verkligheten. Jag är mamma.

Den verkligheten kan jag inte sudda ut. Det vill jag inte heller. Så ser det ut. Jag kan bara förvalta verkligheten. Jag kan också inse att jag kan putsa min yta, lacka mina naglar, svassa omkring i min tillvaro, orda om ditten och datten, förvånas över att en del män inte förvaltar sin makt bättre och se de män som också gör det bästa, jag kan glädjas över att jag kan välja i min garderob, den välfyllda…

Den kvinnliga aspekten är en del av helheten. Det mänskliga. Och om detta kan vi orda en hel del. Ganska ofta också. Och vi måste ta in alla perspektiv.

Anne-Marie