Det växer trots allt

Körling fotograferar 2010

Jag tycker om färger och former. Den röda löken tycker jag är oemotståndligt vacker. Så därför finns den synlig i mitt hem. Och så ser jag hur den växer och frodas. Den spretar sina gröna nya blad ut ur sig själv. Ibland tror jag det är bra att vara en aning ”varande” kring det som växer. Inte uppmärksamma och objektifiera. Inte lägga manken till att lära upp. Jag menar – en aning svalka i det kärleksstora och det pedagogivriga anslaget.

Jag tror jag vårdat den här löken med ett lagom intresse. Inte stört. Inte givit extra näring. Löken har bara fått vara för att jag förhåller mig så till den. Jag tycker om att titta på den. Det är allt.

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Hinder för lärande, Värdegrunden och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Det växer trots allt

  1. Petra skriver:

    Hejsan!
    Trevlig inlägg om löken. Precis sådant man kan glädja sig åt och koppla av med att titta på efter en dag på jobbet.
    Tack för din föreläsning idag (Höganäs). Den var rolig och spännande. Har nu startat en egen blogg, får se hur det går och vad som händer.(www.gorslovstankar.blogspot.com) En liten fråga: om jag vill länka till din sida eller någon annan sida, är det fritt att göra det? Om det dyker upp fler frågor under vägen, vem kan man vända sig till? Skulle bli glad för svar. Mvh Petra S

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.