Föreläsarens ögon

Körling fotograferar den lilla kontakten 2010

Det är mycket intressant att föreläsa. Jag tänker också på ansvaret att förmedla. Då jag föreläser tänker jag ofta att gruppen leder mina föreläsningar. Jag kan läsa av det som intresserar, det som är utanför intresset och om jag har med mig mina åhörare eller inte. Mycket handlar också om rummets gestaltning, om hur man ordnar för lyssnandet och deltagandet. Det är mycket en rummets ordning också. Det handlar också om att tekniken är ett stöd och en hjälp. Då tekniken är besvärlig är den ett mycket stort hinder.

Att lyssna på en föreläsare är en aktivitet. Jag tänker ofta på den aktiviteten då jag föreläser. Jag tänker också på ansvaret att lyssna. Jag funderar över hur lyssnandet gestaltas. Någon lyssnar med huvudet åt sidan, en annan blundar, någon ser hela tiden på mig, någon annan lyssnar och tänker så det syns, det nickas och det återspeglas.

Jag läser av mina åhörare. Och därmed är samspelet större än vad det först kan tyckas.

A-M

This entry was posted in Barns rättigheter. Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.