Att inte se till intentionen

Körling fotograferar 2010

Att bedöma något som blev och inte se till intentionen är att överge en unge.

Det lilla barnet skyndar fram för att visa något, och det lilla barnet råkar ha ned något under den lyckliga språnget, det lilla barnet ställer till det, och där… och i det… nappar den vuxne. Det som händer är inte det som var avsikten. Men intentionen går förlorad. Vi borde söka själva intentionen först. För den är ofta fylld med glädje och vilja till samspel. Från barnets sida. Om vi ser det som hände under denna vilja och glädje till samspel –

förlorar vuxenvärlden fokus och blir uppfodrande uppfostrare i stället för varma gensvarare och intentionens mottagare.

Då går något i kras inne i den lilla människan, ja också i den stora som också förlorade sig i att inte bli mottagen, och det är värre än det glas som råkade falla till golvet och gå i tusen bitar. Det senare är världsliga saker – det innanför en människa – det är förkrossande ovärdiga.

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Värdegrunden och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Att inte se till intentionen

  1. sspirit skriver:

    Hur än jag vrider och tänker mår jag inte alls bra av sådana nyheter. Jag är höst tveksam att regeringens intention i detta fall förgynnar barnen.

    Jag känner och lider med dessa barn. Är helt paralyserad av smärta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.